Information om sårvård, olika typer av sår och dess behandling

English
Sårvård-och-små-sår LHP-första-hjälpen
  •  
  •  

Infekterade sår

De vanligaste symptom på ett infekterat sår är rodnad runt såret, svullnad, värmeökning och mer värk i såret än tidigare. Även belastningssmärta är vanligt förekommande. Vid tillfällen då försörjningen av kärlen är försämrat kan ett sår lättare bli infekterat. Kärlförsörjningen är försvagad då det kvarstår främmande material som smuts eller om svullnad förekommer eftersom vätska samlats i vävnaden (ödem). Ifall dessa symtom inte försvunnit efter några dagar eller blir värre och feber uppstår ska man kontakta sin vårdcentral. 

Vad händer i kroppen vid infekterade sår?

När ett sår uppstår skadas den barriär normalfloran i huden. Normalfloran är konstruerad av mikroorganismer och ser olika ut i mängd och sammansättning mellan både kroppsdelar och personer. Denna flora domineras av olika grampositiva bakterier. Dessa kan vara stafylokocker, mikrokocker, difteroida stavar och propionebakterier. Gramnegativa bakterier är istället förknippade som sjukdomsfruktbara och har en högre motståndskraft mot antibiotika, främst penicillin. Normalfloran tillverkar även bakteriedödande substanser samt skyddar huden mot bakterier. Huden i sig producerar toxiska lipider mot bakterier. När ett sår uppstår på huden innebär det att den barriär som huden producerat mot bakterieangrepp är skadat. En infektion kan då uppstå om barriären ger upphov till en tillväxt av mikroorganismer som är okontrollerbara. 

Infektionsorsakande organismer

Typen av sår är grunden till vilka sammansatta sårpatogener som kan uppstå och som kan leda till en infektion i såret. Patogener är organismer som är sjukdomsframkallande och infektionsledande. Dessa kan vara bakterier, svamp, parasiter och virus. När dessa organismer verkar på cellstrukturen påverkas kroppen negativt så att den inte längre kan fungera normalt. 

Ytliga sår som blir infekterade är vanligtvis orsakade av streptokocker grupp A, C och/eller G samt stafylokocker (staphylococcus aureus). Enbart stafylokocker kan ha uppstått från den drabbade personens egen normalflora samt från personer i ens närmsta omgivning. Streptokocker, främst grupp A, kommer normalt från individer i samhället. Oavsett infektionsgrad bör ett sår med streptokocker grupp A alltid behandlas eftersom det kan sprida sig från såret till andra områden på kroppen samt att de väldigt snabbt kan bli en kraftig infektion. I regel behandlas stafylokocker enbart om såret visar tecken på en infektion. 

Infekterade sår som är djupa kan också orsakas av streptokocker och/eller stafylokocker. Men i regel är normalfloran då kombinerad med gramnegativa bakterier som tarmbakterien E. coli eller Pseudomonas och Anaeroba bakterier. Alla dessa bakterieformer är infektionsledande och angriper individer med nedsatt infektionsförsvar som vid infekterade sår. Den grupp av ovanliga bakterier som kan orsaka en infektion är stelkramp (Clostridium tetani) och gasbrand (Clostridium perfringens). En infektion med dessa bakterier kan leda till livshotande tillstånd. 

Observera att små sår kan i regel skötas om hemma. Uppvisas eller kvarsår symptom undre en längre period bör man ta kontakt med en vårdcentral för att säkerställa en klinisk bild. Symptom på infekterade sår kan bland annat vara rodnad, värmeökning, svullnad, värk, var och feber. 

Odlingsprov vid en sårinfektion

Efter att man tagit kontakt med en vårdcentral görs i regel en sårodling från det infekterade såret för att säkerställa vilket form av bakterie som orsakar infektionen. Genom att göra ett odlingsprov kan rätt form av behandling fastställas. 

Innan ett prov kan tas rengörs såret först noggrant med vanligt kranvatten där krustor samt död cellvävnad avlägsnas. Ett odlingsprov tas inte från den övre hudytan av såret då denna del normalt är förblandat med andra bakterier från individens egen normalflora och gör det svårt att fastställa rätt bakterier som härlett till infektionen. Bäst resultat fås då provet tas från området mellan sjuk och frisk vävnad, normalt med hjälp av en bomullspinne. Ifall man har ett djupt sår används istället föremål som injektionsspruta för att samla upp den vätska man vill komma åt. 

Vid behandling av infekterade sår ska man primärt använda sig av förband för att minska bakteriemängden i såret istället för att använda antibiotikapreparat. Läkemedelsverket skriver i Läkemedelsboken 2011-2012 att man i första hand bör avstå från antibiotikabehandling av sår. Läkemedelsverket specificerat att det både innebär lokal och oralt intag av antibiotika. Genom att undvika antibiotika minskar man risken för resistensutveckling. Bland annat gramnegativa bakterier som uppstår vid djupare sårinfektioner har en högre motståndskraft mot antibiotika jämfört med de grampostiva som finns i normalfloran.

 

 

Sidan uppdaterades senast 20141016.

Skicka e-post
Be Sociable, Share!

Bra att veta

Förekommer blåsor i såret ska dessa helst inte bräckas. Blåsans yttre hudlager skyddar den nya huden som bilas undertill i såret.  

Bra att veta

Bitsår från djur eller människor leder lätt till infektion då många bakterier samlas i munnen och sprids till såret. 

BIOGLAN AB, PO Box 50 310, SE-202 13 Malmö, Sweden

© 2009-2014 Bioglan. All rights reserved.